"Redan som barn fängslades jag av Albert Roussels balett Bacchus och Ariadne”, berättar säsongens residenstonsättare Samy Moussa.
”Redan som barn fängslades jag av Albert Roussels balett Bacchus och Ariadne”, berättar säsongens residenstonsättare Samy Moussa. Konsertprogrammet som tar fasta på antikens Grekland och mänsklighetens eviga frågor kompletteras med Moussas år 2024 uruppförda verk. Trots hot av dödstraff vill Antigone begrava sin i strid stupade bror.
Wilhelm Stenhammar: Excelsior! op. 13
Likt nästan alla nordiska romantiker sökte svensken Wilhelm Stenhammar (1871–1927) sitt stilistiska hem i Centraleuropa, och i framförallt Richard Wagners och Anton Bruckners musik. Han använde en tysk stil i bland annat den första symfonin, pianokonserten, fem pianosonater och en hel del kammarmusik. Det var först då Stenhammar i Stockholm hörde Sibelius andra symfoni som han fann ett eget, ur nordiska källor framsprunget tonspråk. Den nya stilen var mera avskalad än den tidigare. Stenhammars mest kända verk är bland annat de tre pianofantasierna op. 11. Serenaden i F-dur op. 31 och den andra symfonin op. 34.
Stenhammar var en av sin tids bästa pianister. Medan han studerade i Berlin etablerade han sig som recitalmusiker, konsertsolist och tonsättare, och år 1896 uppträdde han med Berlins filharmoniker som solist i sin egen pianokonsert. Då orkestern två år senare gästade Köpenhamn uruppförde den under ledning av Arthur Nikisch Stenhammars uvertyr Excelsior! (1896).
Tonsättaren kallade Excelsior! ”en symfonisk uvertyr”. I praktiken rör det sig om en absolut musik utan ett program, men Stenhammars anteckningar avslöjar att verket bygger på Goethes version av legenden om Faust. Titeln är en uppmaning att sikta högt, vilket kanske hänvisar till Faust och hans samvetsbrottning mellan köttsliga frestelser och ädla mål. Musiken i sig är ytterst passionerad och ödesmättad. Under Stenhammars livstid framfördes verket endast tre gånger. Det hittades på nytt på 1980-talet.
Samy Moussa: Antigone, oratorium för damkör och orkester
Oratoriet Antigone (2020) är Helsingfors stadsorkesters residenstonsättare, kanadensaren Samy Moussas (f. 1984) första stora vokalverk. Oratoriet uruppfördes i mars 2024 på Nederländernas nationalopera under ledning av Erik Nielsen. I samma konsert framfördes också Igor Stravinskys Oedipus Rex. Kronologiskt skildrar Antigone det som sker efter händelserna i Stravinskys verk, men Moussas oratorium står på sina egna ben och utgör inte som så en fortsättning.
Antigone är dotter till den åsidosatte kung Oidipus. Hennes bröder Eteokles och Polyneikes kämpar sinsemellan om vilkendera som skall styra Thebe. Ett blodigt envig slutar med att bröderna dör och deras farbror Kreon utropar sig till kung. Kreon ger Eteokles en ceremoniell begravning men gör Polyneike till ett varnande exempel: den som begraver Polyneike straffas med döden. Liket ruttnar på slagfältet och har ingen möjlighet att komma till livet efter detta.
Antigone trotsar Kreon och låter sin bror begravas. Kreon får kännedom om Antigones brott och dömer henne till döden. Siaren Teiresias varnar Kreon om beslutets följder. Kreon bestämmer sig för att släppa Antigone fri, men hon har redan hunnit hänga sig. Antigones trolovade Haimon, Kreons son, tar sitt liv. Det leder till att Haimons mor Eurydike tar sitt liv.
Den mest berömda versionen av Antigone är Sofokles (ca 497–405 f.Kr.) tragedi med samma namn (ca 441 f.Kr.). Gestalten förekommer dock i även andra texter från antiken. Librettot, skapat av Niall Potter och Moussa, innehåller förutom Sofokles texter av också Aischylos, Apollodoros, Empedokles, Euripides och Filostratos den äldre. Med källornas mångfald eftersträvar Moussa objektivitet. I hans version finns inga enskilda sjungande personer: handlingen förs framåt av en damkör.
Verket sjungs på forngrekiska. ””Idén om en kulturell kontinuitet är för mig fundamental såväl estetiskt som etiskt”, säger Moussa. ”Genom att använda forngrekiska kan jag understryka sambandet mellan antiken och vår egen tid. Vi är ett och samma.”
Samy Moussa
Tonsättare och dirigent Samy Moussa (f. 1984) är Helsingfors stadsorkesters hustonsättare säsongen 2024–25. Moussa har skrivit beställningsverk som regelbundet lyfts fram av respekterade orkestrar och dirigenter jorden runt. Moussa är född i Montreal i Kanada och numera bosatt i Berlin. Han har varit Torontos symfoniorkesters hustonsättare och samarbetar frekvent med Montreals symfoniorkester.
Moussas verk har framförts av bland annat Amsterdams Concertgebouw-orkester, Bayerns radios symfoniker, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Dallas symfoniker, Hollands nationalopera, Londons symfoniorkester, Los Angeles filharmoniker och Wiens filharmoniker. Kända dirigenter med Moussas musik i sin repertoar är Kevin John Edusei, Gustavo Gimeno, Christoph Eschenbach, Manfred Honeck, Hannu Lintu, Kent Nagano och Christian Thielemann. Under säsongen 2024–2025 framförs Moussas musik av bland annat Staatskapelle Berlin, BBC:s symfoniker, Los Angeles filharmoniker och New Yorks filharmoniker.
Jämsides med sitt komponerande arbetar Moussa som dirigent. Under de senaste konsertsäsongerna har han dirigerat bland annat Bayerisches Staatsorchester, MDR-Sinfonieorchester i Leipzig, Staatskapelle Halle, Torontos och Vancouvers symfoniker, Wiens radios symfoniorkester och Zürichs kammarorkester. De mångsidiga konsertprogrammen har innefattat såväl klassisk repertoar som vår tids musik.
Moussa studerade komposition vid Montreals universitet under ledning av José Evangelista. Han idkade fortsättningsstudier vid Münchens högskola för musik och teater under ledning av Matthias Pintscher och Pascal Dusapin. Finland gästade han första gången för ett tiotal år sedan då han fick undervisning av Magnus Lindberg.
